Sri Lanka är ett vibrerande, färgrikt och mångkulturellt land med en lång intressant och fängslande historia. En historia nära knuten till Buddhismens utveckling.

På 200 -talet f.Kr införde kejsar Ashokas son Mahinda buddhismen i Sri Lanka. Religionen fick där ett starkt fäste, emedan den tappade i ursprungslandet; Indien, till förmån för hinduismen. I och med detta kände sig singaleserna manade att bevara buddhismen. Sedan dess och fram till och med 1000 talet varade en ekonomisk stormaktstid för Sri Lanka.

Cirka år 1000 invaderades Sri Lanka av Cholariket som grundade en tamilsk provins i norr. Singaleserna lyckades besegra Chola 1070 och runt 1100-talet enades landet. Sedan började landet förfalla, inbördeskrig härjade och odlingar förföll. Singaleserna flyttade till de sydvästra delarna av landet. ”Det sista singalesiska kungadömet” uppstod kring Kandy på 1480 talet och detta kungadöme fanns kvar in på 1700-talet.

1505 kom Portugiserna, de tog över kryddhandeln och kustområden.

1658 drev Holländarna bort Portugiserna samt anlade odlingar för att öka exporten.

1802 gjorde Britterna Sri Lanka till en kronkoloni och kontrollerade hela Sri Lanka vid 1818. Britterna ersatte stora delar av risodlingarna med gummi- och teplantager. Britterna byggde ut landet med banker, skolor vägar mm. Allt detta kontrollerades också av britterna. Så kallade ”Indiska” tamiler, bestående av invandrade sydindier fungerade som arbetskraft på teplantagen. Tamilerna var tvungna att gå i Brittisk tjänst för att utbilda sig, detta på grund att det var svårt att försörja sig i norr.

1919 grundades Ceylon National Congress, en nationalistisk rörelse som ville stärka singalesernas band till deras starka buddhistiska förflutna. Efter andra världskriget krävde nationalisterna självständighet och 4 februari, 1948 förklarades Sri Lanka självständigt.